Archive for December, 2005
Ångest….
by R F on December 30th, 2005
Var kommer den ifrån, min svarta ångest? Varför kan jag på bara någon timma förvandlas från en ‘fungerande’ människa till en darrande, snörvlande stackare som tar stöd mot väggarna för att kunna röra sig, och som ryggar tillbaka direkt om ngn telefon skulle ringa eller ens vid tanken på mänsklig kommunikation.
Allt känns helt plötsligt oöverstigligt - min planer för morgondagen får stå tillbaka, för jag kanske inte tar mig ur sängen imorgon. Alla motiv för alla handlingar och val bara rycks undan under fötterna, det enda som går att tänka på är hur starka mediciner jag har tillgängliga, vilken verkningstid de har, jag kanske ska ringa efter hjälp, be att bli inlagd, skjuta mig, vad fan som helst bara det slutar.
Hur kraschad är min hjärna egentligen? Jag jobbar 8-17 vardagar - hur länge går det? Långtidssjukskrivning igen? Kommer jag någonsin att bli kvitt mina spöken (som inte har någon form, inte är kopplat till något speciellt, utan bara hinner ifatt mig ibland), eller ska helvetet alltid vara nära och påtagligt för mig? Ibland önskar jag att mentalsjukhusen fanns kvar, och att jag skulle kunna hamna där - vilket är mest inhumant, att sitta inspärrad o neddrogad men ompysslad eller att kämpa ensam i ständig uppförsbacke för att försöka leva upp till någon slags ‘normalitet’ som inte finns och som definitivt är utom räckhåll för mig så långt framåt jag kan se? Jag är nätt och jämt kapabel att äta vid rätt tillfällen på dygnet ens när det känns bra…
Du som inte kan förstå känslorna jag beskriver - ver tacksam för det varenda dag så länge du lever. Jag skulle personligen föredra allvarlig fysisk smärta varje dag under ett mycket långt liv jämfört med att ens ha minnena av hur illa det här är när det är som värst. När inte ens narkotikaklassade droger kan få mig att sluta gråta - vad gör jag då? Alkohol är inte att tänka på - skulle jag börja dricka när ångesten kommer så skulle jag nog aldrig sluta. Det enda som finns är att droga sig till sömns och hoppas att morgondagen kanske är något bättre…