Archive for the IT category
Om demokrati och FRA-lagen
by R F on June 16th, 2008
Egentligen tänkte jag inte skriva om FRA-lagen, eftersom jag inte vill att folk hellre ska läsa mitt svamlande än det som Oskar Schwartz skriver. (Exempelvis, det finns fler som skriver mycket bra.) Det som gör att jag nu ändrat mig är att frågan är så förbenat intressant.
I Sverige har vi vants vid en väldigt stabil riksdagsordning, det är väldigt sällan som det händer överraskningar i svensk politik. Riksdagens dagliga arbete präglas av en massa interna diskussioner mellan utvalda personer, i själva kammaren kommer inga nyheter fram. Debatterna handlar mest om en massa poserande för väljarna, som - i de fall väljarna överhuvud taget försökte lyssna - har somnat för länge sedan. Att några är frånvarande från en votering spelar ingen roll, det ser man till att räkna ut på förhand genom kvittningssystemet. Är det bara jag som tycker att det är sjukt att man på förhand räknar ut hur resultatet av omröstningen blir och sedan anpassar blankröster till de som är bort så att inte båten gungar aldrig så lite? Sedan undrar de varför politikerföraktet är så stort. Tja, människor gillar action, romarna tittade på gladiatorspel, vi ser på reality-tv och sport och saktar in för att se bättre när vi passerar en olycka. I politiken sitter alla ner i båten och har flytväst, nödsändare, egen livflotte, en veckas matranson, hängslen, livrem och en egen räddningshelikopter utifall att… Hur mycket action blir det då?
I Sverige väljer man bland Partier, inte människor när man röstar. Partierna, inte människorna, beslutar i alla frågor i riksdagen. Människorna är Partiernas instrument, inte tvärtom. Påminner det om något? Personligen tycker jag att det blir väldigt tråkigt, och att hela systemet bör reformeras. (enmansvalkretsar!!)
Till onsdagens stora fråga - FRA-lagen. För den som sätter sig på lite avstånd och betraktar situationen så ser man snabbt att generellt går det en rätt så skarp skiljelinje åldersmässigt. Detta tycker jag är intressant, låt mig polemisera lite kring det. Min gissning är att de som är lite äldre lätt drar sig till minnes det kalla kriget. Om man på något sätt var i närheten av att arbeta med någon slags känsliga uppgifter på den tiden så visste man att man aldrig - a.l.d.r.i.g - talade i telefon om det, aldrig talade med okända människor (t o m namnet kunde vara känsligt). Många är de svenskar som någotn gång har varit i direkt kontakt med KGB/GRU/Stasi/CIA etc, oftast utan att veta det (som regel visste man iaf inte vilken av organisationerna det var. Vi befann oss - i Sverige - på en frontlinje i ett krig som var verkligt. Det förekom konstant övervakning, i vissa fall den egna säkerhetsorganisationen (polisens eller militärens). Detta var inget det hymlades kring, utan det var ett faktum. Jobbade du, eller någon närstående till dig, med något känsligt så var du periodvis övervakad på olika sätt, inklusive telefonavlyssning och annan buggning.
Lägg ihop detta med hur stor kraft i detta land som gick till försvar och beredskap. Det var väldigt många som befann sig i den här situationen, som alltså räknade med övervakning konstant, för vissa dagar var det sant. Detta, tillsammans med den jakt på revolutionära grupper som främst civila säkerhetsorganisationer (populärt kallat säpo) sysslade med ledde till en stämning i samhället där övervakning betraktades som vanligt, och ganska normalt. Mycket av denna övervakning skedde utan något större ifrågasättande, eftersom vi var i frontlinjen på ett påtagligt, om än kallt, krig.
Sett i det ljuset så är det lättare att förstå hur den äldre delen av befolkningen kan rycka på axlarna och säga att det här bara handlar om att för det första lagstifta ikapp teknikutvecklingen och för det andra faktiskt införa en lagstiftning som har att göra med det som sker. Olika former av spaning har bedrivits, och bedrivs idag, utan att man har haft en politisk debatt och/eller lagtiftande om det.
Mot detta kan man lätt ställa det faktum att kalla kriget är slut. “Kriget mot terrorism” är ett påhitt av den amerikanske talibanen GWB och hans stab och påverkar knappt oss - vi är definitivt inte på frontlinjen, och skall inte heller vara det. Att vi har trupp i bl a relativt lugna delar av Afghanistan är liksom inte riktigt samma sak. Dessutom har vi idag en mycket större allmän medvetenhet om de mänskliga rättigheterna både i Europakonventionen och FNs deklaration. Vi har helt enkelt inte en politisk och säkerhetsmässig situation som är i närheten med det kalla krig som pågick för över 15 år sedan. Lilla Sverige har inte behov av att ha en av världens (per capita) största underrättelseorgan längre.
FRA-lagen, i sin nuvarande form, innebär en mer omfattande registrering av vanliga medborgares kommunikation än Stasi ens kunde drömma om att få fram med alla sina metoder (Stasi i Östtyskland anses ha varit en av de effektivaste sådana organisationer). Självklart skall inte en demokrati göra något sådant!
En demokrati kan inte försvaras genom att begränsa informationsflöden.
Mer och friare information är det enda försvaret.
Kunskap, tillgänglighet och diskussion är demokratins grunder.
Åsikter är inte hot mot demokratin - de är dess förutsättning.
Andra bloggar om: demokrati, FRA-lagen, avlyssning, rättigheter