Aarrgh

by R F on February 26th, 2009

Nu blev jag lite upprörd… Ludwig Werner, styrelseordförande i Ifpi Sverige hävdade igår (ja, jag ligger efter) i vittnesförhör att han inte kunde se någon annan orsak till musikbranchens påstådda nedgång än fildelningen.

Det förklarar varför branchen inte går framåt… Det faktum att alla - ALLA - numera vill ha sin musik med sig bärbart, i telefonen och/eller mp3-spelaren, och det inte finns/har funnits något vettigt alternativ för att få tag på den musik man vill ha. (Bra format, möjligt att kopiera till bärbar media, möjligt att säkerhetskopiera till andra hårddiskar etc…)

Andra bloggar om: spectrial, Ifpi

Rättegångsspektakel

by R F on February 13th, 2009

Om man, som jag, håller ögonen på piratrörelsen och vad som glunkas hos de mest inflytelserika bloggarna på området så kan man inte ha missat att på måndag börjar det. Årets stora underhållning, nämligen den av amerikanska intresseorganisationer beställda rättegången mot ett antal personer bakom The Pirate Bay.

Själva rättegången kan nog bli en av de mest live-bevakade rättegångarna någonsin i Sverige, med bl a direktsänt ljud via nätet och microbloggande under förhandlingen. Allt som sägs måste vägas på guldvåg. En hel del kan få stora politiska återverkningar både i och utanför landet.
Efter att ha läst förundersökningen (men inte åtalet) och ha tittat på vittneslistan måste jag säga att jag inte för mitt liv kan förstå hur åklagaren tänker. Det hela ser ut som en charad som kanske skulle hört hemma i en amerikansk domstol, men borde slängas ut ur det svenska rättsväsendet. Åklagare har som vittnen höga chefer inom mediaindustrin, något som ter sig helt främmande i svensk domstol. Visst kan målsäganden yttra sig, men i svensk domstol försöker man hålla förhandlingen så kort och to-the-point som möjligt. En svensk domstol blir inte (förhoppningsvis) imponerad av att en skivbolagsdirektör beklagar sig, utan snarare irriterad över att domstolens tid tas till sådant som ligger utanför huvudfrågan. Gissningsvis sitter cheferna där för att ännu högre chefer i USA kräver det, och inte kan förstå att vi har en annan syn på rättsskipning här.

Vidare kommer åklagaren att lägga stor vikt vid att pengar har flyttats runt, och att annonser har sålts. Inget av detta är på något sätt uppseendeväckande eller underligt. Det kostar en -mycket stor- slant att hålla igång en av världens mest besökta hemsidor, och driva några av världens trafikmässigt största trackers. Inte ens frågan om grabbarna har vunnit något ekonomiskt på detta är egentligen intressant för domstolen i detta mål. Frågan är om de tjänster de har tillhandahållit alls är lagliga eller ej - i Sverige. Om tjänsterna är lagliga så får man tjäna pengar på dem. Eftersom ingen, hittills, har hävdat skattebrott så borde uppgifterna om pengarnas eventuella snurrande hit eller dit lämnas därhän av tingsrätten.

Det enda molnet på himlen i tingsrättsförhandlingen är nämdemännen. Nämdemännen är politiskt tillsatta personer som inte behöver ha vare sig kunskap eller förstånd. Om nämdemännen är skickliga och erfarna så borde väldigt mycket av åklagarens mål läggas åt sidan.

Sist gäller det att grabbarna, när de vittnar, just ser till att hålla sig till sakfrågan. Inget ideologiserande eller politiserande från vittnesbåset, för sådant uppskattas inte av rätten. Det tror jag inte är något större problem, då det är solklart att de har allt att vinna på att hålla sig till saken och de klart verkar vara intelligenta personer.

För övrigt hoppas jag att den mutade polisen Jim Kayser (sp?) trasas sönder totalt av försvaret när han vittnar. Mutade poliser borde sitta i fängelse. Mycket länge.

Andra bloggar om: Pirate Bay, rättegång, spectrial

Fall depression conquered

by R F on December 19th, 2008

Living with a depressive disorder is always extremely tough during the fall. The mind goes from bad to worse, and survival becomes the main goal. Sometimes, even during the fall, something comes along to just lift you up, out of the gray dullnes and put a big fat grin on your face.

Yesterday, something like that happened. I got the best praise I’ve ever heard for something done in school. Today I got to know that I got a good grade in that course, even though I almost failed the written exam. This, combined with the fact that Xmas break starts now has med me walk on clouds, dancing and singing my way along in life. Big thanks go to the girls working in the group in this course, without them, and their patience with me, I probably wouldn’t have reached that grade…

Time for Yule, I’ll try to remember to make an offering to the gods on dec 21, to make sure that the sun is coming back. (Also that the sun in my heart right now will come back to me again.) The coming semester I’m currently signed up to 6 courses at three different universities in different parts of the country (147% of full-time studies), and have applied for a part-time job. I probably won’t get the job, but it felt good applying for it. I’ll be having very unspecified planning since 3 courses start at the same time , one starting a few weeks later. Two are distance courses which I have to plan the time myself. This is a recipe for disaster if I ever knew one… But I’m on top of the world right now, so everything will work itself out.

On another note, I think I’m finally getting a sense of how my career is going to look like after a possible graduation. Medecins sans frontier are a possible way into the world of ‘Development Assistance’. Very little money, but precious experience.

Happy yule-tides!

Living a dream

by R F on November 25th, 2008

Having a very intense period in my studies, I find myself dreaming a lot every night. Well, of course we all dream, but these are in color, featuring real people, and more or less credible stories. Also, I remember a lot of them very well in the morning. I’ve learned to recognize this as a symtom os stress, but it’s really funny to be in bed each morning thinking back on the stories that have unfolded during the night. Sort of like a TV series without the wasted time.

The other night I dreamed of the girl I’m going to marry. Sadly I haven’t met her i reality yet, but I will recognize her the moment I see her. The question is what do I do then? Can I really walk up to a girl and say ‘Hey, you’re the girl of my dreams!’. If that doesn’t trigger her freak warning system, maybe I’ll stand a chance.

A family history

by R F on August 20th, 2008

In this time and age, there is a great interest for ’social networking’. In our family, some have looked deeply into the network of relations, the family history. Of course there is a great online tool for this (and also to help keep in touch with relatives), Geni.com. A sample of my heritage can be viewed here. Note that the view you get is quite limited - it’s only 221 of the 1055 relatives + 206 inlaws (plus X inlaws relatives) that I can see through the site. It’s actually a well functioning way to view your family, and through inviting people vie email everyone can contribute with relatives, photos and information.

Friends reklam

by R F on July 23rd, 2008

Ser på TV reklamen från organisationen Friends. (Låt mig bara först och främst säga att jag till 100% stöder Friends och tycker att det är fantastisk organisation som har troligen det bästa sättet att hantera problemet med mobbing.)

Ni har säkert sett reklamen, en kille i skolåldern kommer hem och hans ryggsäck och böcker är fulla av diverse svarta glåpord som han får sopa åt sidan för att komma åt skolgrejorna, t ex trillar ordet ‘cp-unge’ ur boken han slår upp. Under skrivbordet och sängen är golvet täckta av påhoppen. Ett par dagar senare kommer han hem med ett rött ‘Hej’ och sopar undan de andra orden och sätter upp ‘Hej’-et på skrivbordet.
Först kan jag säga att de svarta orden är tillverkade i fel material, troligen är det någon plast med mycket luft i. De borde vara tillverkade i gjutjärn, för de väger tungt. Sedan, när det gäller det där ‘Hej’-et så antyder reklamen på sätt och vis vad problemet blir för någon som är van vid att mötas av hån, När någon plötsligt ger positiv (eller neutral) uppmärksamhet, så blir det ens allt i världen. Hälsningen leder direkt till frågor; om det är någon av det kön man själv är intresserad av så kommer direkt funderingarna på om h*n är kär i en. Betyder hälsningen att den personen alltid vill vara med en själv? Berodde hälsningen bara på att man har gett ett visst intryck till den personen som hälsade? Måste man i så fall kämpa för upprätthålla det intrycket?
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, reklamen är bra, men det som man måste tänka på är att en person som under en stor del av sin uppväxt har utsatts för godtyckliga påhopp från omgivningen inte har en ‘frisk’ inställning till andra eller sig själv. Detta tar lång tid att läka, och ibland blir ärren kvar för alltid. Den där första hälsningen är den bästa början, men det kan inte sluta där, under uppväxten behöver alla personer få utveckla relationer till andra människor som ett led i att kunna utveckla en sund relation till sig själv.

På hemmafronten kan jag notera att trattkatten numera är utan gummislang, men med tre snabbt läkande hål i svansen. Veterinärkliniker måste vara en av de bästa arbetsplatser som finns, alla som jag har stött på som jobbar på sådana har alltid varit oerhört trevliga, omtänksamma och genuint intresserade av sina patienter, samt haft ett skönt sinne för humor. (Eller så är det väldigt lätt när man har lite småväxta, löjligt söta och charmiga katter.)

Stackars katt

by R F on July 19th, 2008

Just nu har jag en stackars katt. Ett av kattskrällena fick ett otäckt sår på svansen och jag bestämde mig för att det var akut nog att få kosta på en jourveterinär. Det visade sig att såret/bölden var större än man kunde tro innan operationen, så nu har jag en katt med en c:a 4 cm lång plasttub i rygg-/svansskinnet. Usch! Nästan 3kkr gick det på. Dyr stackarskatt.